I mitten av februari hade jag nöjet att få hänga med ett gäng hängivna “geocachare” på deras äventyr. Gänget var “Dansmuppen”, “MrYaz” och “PudelLinda”. Geocaching går kortfattat ut på att man letar efter gömda skatter med hjälp av gps. Antingen med en vanlig gps eller med en app i sin telefon. Vart den skattjakt som bilderna skildrar utspelade sig kan vi väl låta vara osagt med tanke på vissa av bildernas natur. Jag är själv ingen inbiten “geocachare” även om jag har provat. För den intresserade är bilderna fotade med Canon EOS 5D Mark II om inget annat anges. Det här är min skildring av ett snabbt växande fenomen, nu åker vi.
Fotograf Marcus Hortlund. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Vacker natur var ett stående inslag under denna tur.
Solen smekte oss hela dagen, inte helt fel.
När “mugglarna” kör förbi gäller det att hålla låg profil. “Mugglare” är de personer som inte håller på med geocaching. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Ingen cache gömd i detta träd men ändå rätt vackert. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Cachejakt på hög höjd. Det gäller att inte vara höjdrädd. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Det blir mycket motion under cachejakten. För många en bra anledning att utöva aktiviteten. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Ibland stöter man på lite annorlunda “mugglare”. Men det är bara att försöka se så normal ut som möjligt. Dansmuppen kollar en extra gång i appen efter cachens position. Kamera: GoPro Hero3 Black Edition.
Dansmuppen letar febrilt efter cachen. Kan den ha ramlat ner från bron?
PudelLinda loggar ytterliggare en cache.
Att geocacha är inte helt riskfritt. Farligast är nog att kolla på sin gps utan att se vart man sätter fötterna.
Det bjuds hela tiden på nya spännande miljöer.
Tre nöjda cachare vandrar vidare i jakten på fler cachar.
Framåt! Snöskor är inte helt fel att ha.
Det gäller att undersöka alla vinklar och vrår i jakten på cachen.
Åt vilket håll ska vi?
Uppåt kanske?
Det gäller att hela tiden hålla koll på gps:en – geocacharen’s bästa vän.
Även om vi mestadels gick till fots under denna tur vore det kanske en bra idé att geocacha med skoter?
Jakten börjar ta ut sin rätt, nog är det lite slitigt allt. Men å andra sidan skapas en väldigt bra gemenskap mellan geocacharna.
Varför ska det vara så mycket snö?
100% koll på gps:en så klart. Men vart är cachen? Där var den!
Geocachare på rad.
Vi går lite till…
… och en bit till.
Det går lika bra att använda appen i telefonen som att använda en riktig gps när man geocachar. Även om vissa hävdar att den riktiga gps:en är snäppet bättre.
Värsta träningspasset genom snön.
Framme vid cachen kanske? Det börjar närma sig.
Det är frågan om man får någon fördel genom att ta med sig hunden när man geocachar? Kanske att det finns geocachehundar som kan sniffa sig till cacharna? När man geocachar är det viktigt att tänka utanför boxen och hitta nya angreppsvinklar.
De inbitna geocacharna börjar tappa modet. Det var faktiskt JAG fotografen som till slut hittade cachen. Häpp!
Klättra!
Skog. Skog. Skog.
Det finns många olika typer av geocachar. Här en sk. Travel Bug sittandes på en bil.
På väg mot Travel Bug cachen.
Fiskare.
Vacker hängbro. Men vart är cachen?
Andra trevliga fritidsaktiviteter.
Vi gick och gick och gick.
Någon cache där uppe?
Dansmuppen ser glad ut över den hittade cachen.
Cache eller bara en vanlig holk? Men hur kommer man upp?
Det slog mig att det här med geocaching är ungefär samma sak som att göra inbrott.
Tyvärr händer det att det blir konkurrens om cachen. Redan folk på plats före oss!
Här ska cachen vara… någonstans…
Geocachar finns i alla storlekar. Allt från stora oljefat till micro och mini. Ibland blir det lite petigt med att skriva in sitt alias.
Vi går vidare samtidigt som mörkret faller. Snöskor rocks!
I halvtid gjorde vi ett stopp på ett mycket trevligt retro café.
